Lena är sjuksköterska och driver en mottagning inom hälsovård. För några år sedan höll stress och upplevelser från det förflutna på att stjäla både Lenas hälsa och hennes äktenskap. Men Gud bjöd på...
ÖVERRASKNINGAR FRÅN OVAN
I barndomen blev Lena påkörd av en bil och skadades allvarligt. Det var under vinterhalvåret då det var kallt och halt. Lena var omkring tio år då det skedde.
– Vid kollisionen kastades jag i en båge flera meter upp i luften. Sedan kanade jag en lång sträcka på asfalten, berättar Lena.
Hon var klädd i en duffel med huva. Under huvan hade hon en tjock stickad mössa.
– Huvan räddade nog mitt liv. Den blev helt söndertrasad av asfaltsåkningen, men mössan var fort-farande hel.
Mannen som kört på Lena var förkrossad. Han bar henne varsamt till bilen och körde henne hem till mamma.
– Han beskrev för mor den våldsamma luftfärden och hur jag kanat flera meter efter vägen.
Vägrades vård
Mannen ville skjutsa Lena till sjukhuset, men hennes mamma tyckte inte det behövdes.
– Han insisterade, men utan framgång. Mor var arg när han gått och sa att jag hade ställt till det och sedan fick jag vara ensam i mitt rum.
– Mannen ringde dagen efter och frågade hur jag mådde och min mor sa att allt var bra.
Men Lena hade fått en hjärnskakning, mådde illa och kräktes. Mamman gav henne inte den omvårdnad som behövdes.
– Min mor var sjuksköterska, men hatade mig från det att hon blev gravid med mig. Hon brukade säga att hennes liv skulle ha varit bra om jag inte levt.
Efter bilolyckan fick Lena dålig balans.
– Jag tog snedsteg, föll omkull när jag cyklade och tappade ofta saker, vilket gav min mor ytterligare anledning att kalla mig tjock och klumpig. Hon tyckte inte om mig.
Skräckresa till Stockholm
Som vuxen drev Lena ett större vårdföretag med flera anställda. Men det innebar mycket administration och hon fick för lite tid till att hjälpa människor. Dessutom var det nära att stressen i företaget och minnen från det förflutna kom att kosta henne allt.
För några år sedan skulle Lena köra den 35 mil långa vägen till Stockholm tillsammans med två kollegor för att delta i en utbildning. Under en lång period hade det varit stress både i arbetet och i privatlivet.
– Det var en mörk och hal vintermorgon. Jag satt på helspänn under ett par timmar när jag körde.
– Tröttheten smög sig på men jag ville inte be någon annan köra. Som vanligt ville jag vara duktig och klara allt själv.
Plötsligt krympte Lenas synfält till en smal tunnel. Hjärtat slog volter i bröstet och pulsen rusade på ett sätt hon aldrig upplevt förut.
– Det kändes som om mörkret uppslukade mig och skräcken kröp i nacken. Jag trodde att jag skulle svimma.
Lena lyckades sakta ner och stanna bilen, trots upplevelsen. Ingen kom till skada, men Lena var chockad.
– Jag tänkte: "Jag kunde ha kört ihjäl mina kollegor”. Skräcken hade mig i sina klor och fruktan invaderade mig till kropp och själ.
Tunnelseendet kom tillbaka
Några dagar senare, när Lena körde bil igen, upprepades händelseförloppet med tunnelseende, hjärtat som rusade och känslan av att vara på väg att svimma.
– Jag stannade en stund på vägen och körde sedan i snigelfart till en vårdcentral som låg i närheten.
Läkaren var vänlig men skrämde Lena ytterligare med allvaret i situationen. Pulsen gick inte ner, trots medicin. Hon fick körförbud och fick hämtas från vårdcentralen.
– Chocken var överväldigande. Jag som alltid klarat mig själv var nu helt beroende av kollegor och min man för att kunna åka på företagsbesök.
Ensam, ångestfylld och sömnlös
– Varje timme, varje dag blev plötsligt en kamp för att klara mig igenom. Situationen förvärrades snabbt av medicin som jag tvingades ta för hjärtat. Den gav mig fruktansvärda mardrömmar varje gång jag var på väg att somna.
– Ensam, ångestfylld och sömnlös, låg jag hemma i min säng och insåg att jag inte längre klarade av att arbeta.
När Lena dessutom drabbades av influensa sinade de sista krafterna.
– Krafterna försvann i feberdimma och tröttheten var över allt för-stånd.
Situationen var mörk. Lenas företag höll på att gå i konkurs och hon var helt beroende av maken.
– När jag hade lagat mat så orkade jag inte äta. När jag hade gått runt kvarteret var jag tvungen att sova en timme eller mer.
Äktenskapet tog slut
Äktenskapet hade varit pressat tidigare på grund av stress och ekonomiska problem. Nu fick det dödsstöten.
– Jag ville bara skiljas men var allt för sjuk för att kunna klara av det.
Lena gick till en terapeut för att kunna våga köra bil igen, eftersom hon var beroende av det för att klara av sitt arbete, men inget hjälpte.
Hon var sjukskriven. Varje dag grät hon och bad till Gud: "Gode Gud, hjälp mig att finna en lösning." Hon fann en kurs i England som använde sig av ny forskning kring vad som händer med hjärnan under stress. Våren 2018 åkte hon dit trots det risiga tillståndet.
– Kursen hjälpte mig en bra bit på väg. Jag åkte hem till Sverige och började arbeta igen, men köra bil klarade jag inte.
Äktenskapet klarade inte påfrestningarna och makarna skiljdes. Lena flyttade till ett eget litet hus.
Hösten 2019 var Lena med på Helandeskolan.
– Jag åkte till Smögen med en väninna och var livrädd att jag skulle bli tvungen att köra någon längre sträcka då det var en mardröm för mig att sitta bakom ratten.
Kunde köra bil igen
Väninnan körde hela vägen från Dalarna till Smögen. Lena pustade ut men var orolig för hemfärden.
– Jag berättade inte om mina stora problem med bilkörning eftersom jag tyckte att uppmärksamhet kring problemet bara förstorade min ångest.
Vid ett förbönstillfälle på Helandeskolan bad man för alla som varit med om bilolyckor.
– Då flög jag upp direkt innan jag hann tänka.
Minnena från bilolyckan när Lena var tio år kom upp och hon fick förbön för det som hänt.
– Vid förbönen fick jag möjlighet att på djupet förlåta och försonas med min mor.
När kursen var slut, körde Lena nästan hela vägen hem till Dalarna, trots mörker de sista tio milen.
– Jag körde helt obehindrat utan ångest och med en frihetskänsla som jag inte känt på flera år.
Lena kör fortfarande bil helt obehindrat. Dessutom har hon och maken försonats. De gifte om sig för ett år sedan och firade nyligen sin första bröllopsdag som gifta för andra gången.
Bön via Zoom
Lena var ombedd att dela sitt vittnesbörd på Helandeskolans avslutningshelg. Den var ett år för-senad på grund av pandemin och skedde dessutom över Zoom.
Sextiofem personer satt uppkopplade från Skåne till Norrbotten.
Men hur skulle förbön kunna fungera utan fysisk kontakt?
Alla deltagare hade i förväg blivit tillsagda att förbereda en liten olje-flaska och på den första lektionen undervisades om att smörja med olja.
I Markusevangeliet 6:12 berättas det om hur Jesus sände ut sina lärjungar två o två. ”De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig och de drev ut onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.”
Alla deltagare fick lyfta upp sin oljeflaska och den välsignades. Vid förbönen strök den som bad lite olja på kanten av sin dataskärm och den som tog emot förbön smorde olja i ett kors på sin egen panna. Sedan bad alla gemensamt att den Helige Ande skulle utrusta oss inför helgen.
Smärtan i ögat försvann
Lena hade i förväg meddelat att hon måste lämna några timmar för ett akut besök hos en ögonläkare, men hon hann vara med på första lektionen. Lena hade fått en svår smärta i ena ögat och var mycket orolig. Högt tryck i ögat fanns i släkten och hennes pappa hade blivit blind på ena ögat på grund av detta.
När Lena i förbönen i slutet av lektionen smorde sin panna med olja försvann all smärta.
Ögonläkaren kunde bara konstatera att ögonen var helt friska.
Lenas vittnesbörd efter läkarbesöket blev en stor uppmuntran för alla. Deltagarna fortsatte med denna märkliga förbön över Zoom under hela helgen och de upplevde samma Gudsnärvaro som om de suttit bredvid varandra i samma rum. Vilken stor Gud vi har!